Skånsk segregation

DN:s ledare om Sverigedemokraternas framgångar landar i att "Utanförskapet i förorterna är en social bomb. Den kan brisera i den svenska riksdagen efter valet 2010 om inget görs nu." Vems utanförskap man egentligen syftar på är inte helt solklart. Både DN och Sydsvenskan försöker förstå varför det är just i Skåne som Sd har störst stöd. Förklaringar söks i historien med starka skånska nazistiska fästen, socialt utanförskap och misslyckad integrationspolitik. Men precis som SDS påpekar är den misslyckade integrationen inte ett enskilt skånskt fenomen. Den nazistiska historien kan säkert också ha del i dagens syn på invandring, men jag tror att man måste lägga på ett historiskt klassperspektiv på den ganska säregna skånska segregationen för att förstå varför den här typen av främslingsfientlighet kan spridas så lätt.

Skåne har varit segregerat ända sedan industristäderna Malmö och Landskrona växte fram. Arbetarklassen bodde inne i städerna, överklassen och den rika bondeklassen på landsbygden. Den fysiska närheten mellan stad och landsbygd har gjort det möjligt för över- och medelklass att bo vackert och fridfullt på landet och smidigt kunna pendla till arbete i städerna. Redan då präglades Malmö och Landskrona av fattigdom och social oro och det dåliga ryktet har förföljt städerna. Många av de bättre beställda på landsbygden bosatta skåningarna har alltid sett ner på städerna och deras invånare.

Idag utgörs underklassen till stor del av invandrare, detta på grund av misslyckad integrations- och arbetsmarknadspolitik. Den skånska över- och medelklassen bor fortfarande utanför städerna, pendlar in till jobbet i städerna och tycker sig där se hög arbetslöshet och grov kriminalitet: ren misär. Men där förklaringen till misären förut var att stadsborna var lågutbildade industriarbetare, är dagens förklaring att de är invandrare.

Alla samhällen söker sina syndabockar, oavsett den etniska sammansättningen. Att skylla främlingsfientlighet på invandring är extremt lättvindigt.

Dessutom glömmer man lätt att det inte bara är invandrarna i Skåne som är segregerade. De mest segregerade samhällena heter Klagshamn, Vellinge, Sjöbo och så vidare. Extremt homogena samhällen på den skånska landsbygden, där invånarna är vit över- och medelklass. Den skånska bostadspolitiken har knappast motverkat denna segregation. För att hindra utflyttningen av högavlönade från Malmö till lågskattekommuner som Vellinge har Malmöpolitikerna svarat med att bygga villaförorter som Klagshamn och stadsdelar som Västra hamnen. Det kostar runt två miljoner att köpa en villa i Klagshamn, plus de månadskostnader det innebär att äga ett hus. Vem har råd att bo där? Och hur integrerade är de i det svenska samhället?

Sedan har Malmö totalt misslyckats med strukturomvandlingen som borde ha kommit efter att industrierna försvann. Det finns så mycket kraft, vilja och ung kompetens i regionen, som inte tas till vara. Men det får jag återkomma till en annan dag.