Straight outta hårda Järva

De som inte säger rakt ut att det är dåligt, låter åtminstone förstå att det är anmärkningsvärt. Vid varje anställningsintervju, till exempel. Litet axplock:
- Kommer du att bo därute i, vad heter det, där i... Kista?
- Men du är född i Sverige, va?
- Och dina föräldrar, var kommer de ifrån?
- Jomen, jag tänkte, ehh, ursprungligen.
- Du kanske själv har någon form av invandrarbakgrund?
- Tänk, vi som trodde att du var invandrare!
Eller som när en person jag trots allt trodde kände mig ganska väl en dag sa till mig:
- Anja, du har haft det svårt och vill visa alla som kommer från samma förhållanden som du att det går att lyckas.
Då kunde jag bara skratta. För flickan som alltid varit frökens favorit, som är uppväxt i den tryggaste av medelklassvärldar, som alltid haft lätt för sig i alla sammanhang och passat in i systemet som den berömda handen i handsken var det en smula överraskande att få höra att hon haft det svårt. Exakt när skulle det ha varit?