Regn i Lilla Japan

Det regnar verkligen i Gbg. Men det är inget riktigt regn, det här är en filminspelning och det vi får i ansiktet är egentligen bara helt vanligt kranvatten, säger Ullis och fnissar lyckligt. Som om det skulle göra någon skillnad när det kommer vatten från alla håll och vi hetsar genom Hjällbo, klockan är bara lite över sju och vi har mina tunga väskor att släpa på.

Dessutom verkar det regna extra mycket i Hjällbo. Det sa Martin och det stämde igår, så fort jag steg av spårvagnen vid Brunnsparken hade det slutat regna. Det är som i något av Lars Åbergs debattinlägg om Rosengård, där regnar det ju också alltid över barnen och betongen.

Nåja. Bra dagar. Visserligen matt efter sjukdom, men Ullis har tagit hand om mig. Vi har lagat mat och ätit, druckit vin och suttit på inglasade balkongen under fleecepläden, firat första advent genom att lyssna på gudstjänst från Jönköping och äta julvört. Nu har hon åkt till skolan i Borås och jag har två timmar på centralstationen att slå ihjäl. Tur att jag har ett jobb. Och en blogg.

Jag tycker om Gbg. Trodde inte det. Men det är trevligt här, gatorna är stora och sluttar, det finns backar och torg och människorna pratar inte alls så mycket göteborgska som jag alltid tänker att de gör. Jodå, jag har varit här förut men mest över en natt för att se en fotbollsmatch eller något annat sportrelaterat, de enda gångerna jag har varit här en längre tid var på Gothia Cup sommaren mellan sexan och sjuan samt klassresan i nian. Då bodde vi i Angered, i en slags lägenhetshotell. Vi var sentimentala, åkte Paddan och grillade korv vid vattnet (vid Bergsjön? heter det så? Bergsjön ligger ju där nånstans har jag förstått). Ingen söp, det gjorde vi liksom inte i min klass. Utan att för den sakens skull vara några superpräktiga ungar (eller jag var väl ganska präktig gissar jag).

Vi sover i Little Japan. Lägenheten är som en sommarstuga sa Martin en dag, för det enda man kan göra är att äta och läsa. Dessutom finns inte så många möbler, i vardagsrummet bara en plastträdgårdsmöbel och en färgglad ljusslinga. Däremot en kall glasveranda (nåja, inglasad balkong) och radio att lyssna på. Ullis sover i köket och nu när jag är här breder vi ut soffkuddar så att de täcker hela golvet och där sover vi, under varsin filt intill spisen. Det är det som är Little Japan.