Snabba papper
Idag satte jag en sorts rekord. Inom loppet av en timme skrev jag under två papper som innebar att jag håvade in ungefär tvåhundra gånger fler vuxenpoäng än jag redan har: anställningskontrakt och köpekontrakt av en lägenhet. Min lägenhet. Med inkaklat badkar, funkiskök och inglasad balkong i söderläge. Originalparkett från femtiotalet och nymålade vita väggar. Nära mina fina vänner och på cykelavstånd till jobbet.
Ibland blir jag nästan lite rädd för allting. Saker och ting händer onekligen ganska snabbt.
En rar historia skrev Olsson igår. Ja, det har verkligen varit en egoblogg det här, de senaste dagarna. Men när man blir så fint omskriven måste man få skryta litegrann. Jag vet inte ens riktigt hur jag ska kunna kommentera det hela, alla försök blir bara platta. Mats Olsson är en väldigt fin och omtänksam människa. Och alltså min största idol och inspiratör när jag var tolv år gammal. Det gick alltså så långt att jag hade hans krönika från bronsmatchen 94 upptejpad på väggen i mitt flickrum. Jag var otroligt glad och smickrad då, den dag när han ringde upp mig, och idag är jag bara, ja, jag vet som sagt inte hur jag ska sätta ord på det. Men det är fint.
Bilden är förresten väldigt lik. Rasmussen har till och med fått med att jag ofta skelar lite på bilder. Och när jag blir berusad.
Ibland blir jag nästan lite rädd för allting. Saker och ting händer onekligen ganska snabbt.
En rar historia skrev Olsson igår. Ja, det har verkligen varit en egoblogg det här, de senaste dagarna. Men när man blir så fint omskriven måste man få skryta litegrann. Jag vet inte ens riktigt hur jag ska kunna kommentera det hela, alla försök blir bara platta. Mats Olsson är en väldigt fin och omtänksam människa. Och alltså min största idol och inspiratör när jag var tolv år gammal. Det gick alltså så långt att jag hade hans krönika från bronsmatchen 94 upptejpad på väggen i mitt flickrum. Jag var otroligt glad och smickrad då, den dag när han ringde upp mig, och idag är jag bara, ja, jag vet som sagt inte hur jag ska sätta ord på det. Men det är fint.
Bilden är förresten väldigt lik. Rasmussen har till och med fått med att jag ofta skelar lite på bilder. Och när jag blir berusad.
posted by Anja at 22:59
5 Comments:
Shit, stort! När jag var tolv vardet enda jag hade skrivit ett brev till Spindelmannen och en rap-text om "en snubbe som satt på en stubbe".
Jäkligt schysst bild också!
Haha! Åh gud det var så fint så det gjorde ont i hjärtat.
Om jag inte sagt det förr så: Fan vad grym du är!
När jag var barn skrev jag brev till Ingvar Carlsson (han var statsminister då) om att det var jobbigt med krig, svält och läskiga ungdomsgäng och undrade vad han tänkte göra åt det. Han svarade faktiskt, tror jag. Det var iaf hans signatur med bläckpenna.
Jag höll också på sådär och skrev brev till politiker. Klagade för Anna Lindh som då satt i kommunfullmäktige i sthlm över att de skulle lägga ner vår fritidsgård. Bad Beatrice Ask som var skolminister att avsätta lite mer pengar till skolorna. De svarade också, det minns jag. Men Dan: vart postar man brevet till Spindelmannen? Och fick du något svar?
Ja, alltså tidningen Spindelmannen. Tror det var nåt om hur mycket Hulken kunde lyfta eller dylikt. Brevet publicerades aldrig, vilket gjorde mig till ett uppmärksamhetssökande damp-barn med maximal textexponering som enda livsmål.
Det är ju tur att det behovet har uppfyllts nu i alla fall.
Skicka en kommentar
<< Home