tisdag, oktober 31, 2006

Min pony


K letade fram min pony på nätet, MIN pony, den som jag fick när jag var kanske fyra eller fem, bröllopsponyn som var den finaste man kan tänka sig. Titta bara.



Tänk att jag fick en så fin pony, med skor och allt! Titta på hennes blick, regnbågsmanen, hennes hållning, K säger att hon har en ödmjuk hållning och det stämmer banne mig. Jag älskade min pony, och jag älskade mina barbiedockor. Jag var helt fascinerad av hur vackert allting var, hur mycket kläder barbiedockorna hade, min pappa byggde stall åt hästarna och jag och min bror ställde upp böcker som väggar i de gigantiska hus vi byggde på helgförmiddagarna. Det var tider det.

Sen satt K på badkarskanten och tvättade sina nya poniesar, gjorde maninpackningar med balsam och kammade och lockade deras manar. Nu är de jättefina.

K sa tidigare idag, när vi åt lunch (hon plättar med hallonsylt och grädde på flaska, jag havregrynsgröt), att jag gör många vuxensaker. Ja. Allt beror ju helt klart på vad man jämför med.

2 Comments:

Blogger k said...

haha, jämfört med mig, HELT KLART VUXENGREJER.

31 oktober, 2006 16:20  
Blogger Anja said...

jämfört med alla här i bubblan på möllan också, känns det som. det är så konstigt det där, i jämförelse med typ alla andra jag jobbar med (förutom gringo & macho såklart) lever jag värsta barnlivet. allt handlar som sagt vad man jämför med... men poniesar är söta. och det är kul att leka.

02 november, 2006 11:37  

Skicka en kommentar

<< Home